Jubileumslöp

Stockholms Stadion invigdes 1 juni 1912. Idag, exakt 100 år senare var
det dags för mig att göra premiär på Stadion.

Lunchintervaller med kollegorna under ledning av Malin Ewerlöf och
idag bytte vi ut Djurgården mot banintervaller.

7 grader, halv storm och ösregn är för de flesta kanske inte det
optimala utevädret och vi fick en del märkliga blickar på oss på väg
från Stureplan mot Stadion.

Väl där var vi i princip ensamma med undantag från någon afrikan som
körde lite lätt träning inför morgondagens marathon.

Dagens passupplägg: 2x4x400m, alltså först 4x400m med 90 sek ståvila
mellan varje intervall, därefter 3 minuters vila och så 4x400m igen.

Pissjobbigt. Behöver jag säga mer? Efter första intervallen kändes det
omöjligt att orka sju till. På den sisådär 5:e, 6:e undrade jag
seriöst varför jag utsätter mig för den här plågan. Jag var så trött
att jag snarare blev arg än peppad av folk som uppmanade mig att
kämpa. Jag kämpade ju som en tok! Och trodde att lungorna skulle hoppa
ur kroppen.

Händerna började dessutom domna bort, förmodligen för att de blev
nedkylda av regnet men kanske också för att hjärtat hade fullt sjå att
transportera syre till mina ben och prioriterade bort händerna. Man
springer ju inte med händerna liksom.

Två sista intervallerna var ändå uthärdliga - mentalt är det ju
väldigt skönt när det närmar sig slutet.

Tempot var hyfsat jämnt: den snabbaste gick i tempo 3:45min/km (1:30
på intervallen) den långsammaste i 4:10. Sex av åtta intervaller låg
jag under 4-minutersfart. Bra jobbat för att vara jag och löpsteget
kändes hyfsat lätt.

Totalt genomblöt och genomarbetad joggade jag hem till en otroligt
skön varm dusch och god blodpudding.

Nu såhär efteråt är underbenen trötta och jag har ett
ansträngningsrasp i halsen. Men jag är nöjd med insatsen. Det var en
skön känsla att springa på bana. Och inte vilken bana som helst utan
på stadion där OS-facklan tändes för exakt 100 år sedan.

Sjukt rolig styrketräning

Är galet pepp på styrketräning för närvarande. Det är ju så himla himla roligt

I söndags hittade vi ett utegym i Ursvik där vi lekte efter orienterandet. Kände mig som ett barn på nytt när vi bara testade runt och gjorde det som föll oss in. Kipping pullups, L-pullups, handstående, armhävningsteknik, toes to bar osv. Helt utan plan, precis på samma sätt som man var ute och lekte som barn. Total frihet. Ok att det fanns en viss frustration över mina kippade pullupsen där det känns som att mitt huvud hindrar mig mer än kroppen, men i övrigt bara riktigt, riktigt kul.

Igår fick jag med mig en kollega för att träna teknik på gymmet. Har återhämtningsvecka den här veckan så då passar jag på att köra lite lugnare och nöta teknik snarare än lyfta tungt. Det var väldigt lite folk på gymmet vilket uppmuntrade till lek. Började hyfsat seriöst med tekniknötande i frivändningar. Kändes så pass bra att jag blev sugen på att testa tyngre vikter, men lyckades hålla mig själv tillbaka. Lugn vecka var det ju.

Efter vändningarna körde vi explosiva marklyft. Tycker att jag är onödigt seg på väg upp i marklyftet så nu var det fullt fokus på snabbhet. Lättare vikter och snabbt, snabbt snabbt. Lyckades få in känslan att vikterna studsar mot marken - skön känsla!

Så till dagens höjdpunkt - handstående armhävningar. När man väl hittar känslan är det sjukt kul. Igår gick det katastrofdåligt till en början men så kom min kollega (som är grym på just handstående armhävningar) på att jag förmodligen stod för nära väggen. Jag fick liksom ingen balans för att kunna kicka mig upp. Testade med att stå längre ifrån och då var känslan en helt annan! Lyckades få till tio i rad som mest utan att ramla ner - helt klart rekord! Kul värre. Och träningvärken i axlarna kommer snart att vara ett faktum.

Vi hade svårt att slita oss från gymmet så testade lite turkish-get ups, bottom-uppressar med kettlebells (super för axelstabilitet), svingar, frontböj, ringdips, mage i TRX och lite annat smått och gott innan vi gav oss. 90 min lek med inslag av styrketräning och hade kunnat fortsätta lika länge till.

Nu längtar jag till hösten när jag ska lägga in mer strukturerad styrka i träningsprogrammet. Jag ska bli stark. Stark på riktigt.

Orientering i Ursvik

Glass och iskaffe i gräset efter 90 min orientering. Kul att springa i
skogen! Det här blir det mer av. Cyklade till Ursvik där vi tog några
kontroller av Naturpassets bana. Tillsammans var vi rätt så hyfsade
tycker jag, hade jag varit själv hade jag nog tappat bort mig lite här
och där. Men övning ger färdighet.

Nu följer jag med spänning twitterflödet från Regionals (typ
Crossfit-EM) där Nordics representanter sköter sig galet bra!
Imponerande!

Löparläger i Ramundberget

Under förra årets löparäventyr på Österlen började jag gilla långlöpning på riktigt. Löpning som en upplevelse, ett äventyr. Inte som i att jaga tider och springa snabbt. Lite som Rune Larssons löpning från Portugal till Sverige. Fast på min nivå då förstås.

Någon månad senare vandrade jag i Jämtlandsfjällen och började drömma om fjällöpning. Jag bestämde mig för att jag till nästa sommar skulle vara i tillräckligt bra löpform för att våga anmäla mig till ett fjällöparläger. När Sofy och Lovisa skrev om lägret i Ramundberget blev jag bara än mer sugen.

Och nu är det gjort! Jag har anmält mig till just ett fjällöparläger i Ramundberget med Lena Gavelin som ledare. Dagarna börjar med yoga, innehåller en massa fjällöpning förstås och avslutas med trerättersmiddag. Alldeles perfekt. Springa och äta, det är livet det. Det här blir grymt spännande och lite nervöst förstås. Jag ser mig ju fortfarande inte som en riktig löpare..

Ska fira med ett ordentligt pass i LillJansskogen ikväll. Intervallstege: 500m, 1km, 2km, 1km, 500m. Totalt 5 km intervaller i terräng. Jag bävar och ser fram emot det på samma gång.

På väg mot Gåsen - dyblöt och nästan framme

Annie som återhämtning

Bra dag det här! Lyckades vända en seg och omotiverad start på dagen till att nu på kvällen känna mig pepp på det mesta. Hur det gick till? Lite sammanträffanden här och där, lite flyt och så ett bra träningspass på det.

Ok att jag helst av allt är utomhus för närvarande, men jag drar mig inte för att gå in och köra en timmes Crossfit. Det är skönt att få sätta streck för arbetsdagen genom att ge allt rent kroppsligt och dessutom ger det extra motivation att veta att jag får träffa Crossfitkompisarna och både få leka lite och peppa varandra mot nya höjder. Stämningen som sagt, det är en helt unik stämning och sammanhållning i Crossfitvärlden. Jag känner mig hemma.

Körde mitt andra Crossfitpass för veckan idag och det var ovanligt lätt. Är återhämtningsvecka den här veckan i gymmets planering så dagens pass bestod av teknik i stöt (frivändning + split jerk) och sedan benchmarkpasset Annie.
Annie ser ut som följer:

50-40-30-20-10 av:

Double Unders

Situps

Alltså: Gör 50 double unders, fortsätt med 50 situps, 40 double unders, 50 situps osv ner till 10 av varje. Inte så jobbigt alls även om det förstås känns i magen mot slutet. Så skaffa ett hopprep och kör. Min tid att slå: 7:29. Och använd en matta - skavsår vid svanskotan är långt ifrån skönt. Trust me.

Att det är återhämtningsvecka märktes dock inte alls i måndags då passet var galet vidrigt flåsigt och även tungt för armarna.. möjligtvis lite på grund av att jag inte orkade tänka teknik i frivändningarna och därmed bicepscurlade upp dem lite osnyggt. Nåja.
Måndagens pass i siffror:

4 varv av:

16 pullups

12 boxhopp

8 burpees

4 styrkefrivändningar (30kg)

30 sek vila

Det här fightingfacet säger det mesta om hur det kändes..



Utelängtan och orientering

Helgen på landet har fått min utelängtan att nå oväntade nivåer. Det kan ju bara inte vara meningen att vi ska sitta inne och jobba 8 timmar om dagen när naturen fullkomligen skriker på oss att komma ut och lockar med såväl fågelkvitter som en färgkavalkad av alla blommor och träd.

Jag försöker att göra vad jag kan för att få så många timmar ute som möjligt. Tar morgonpromenader/joggar, går eller cyklar vart jag än ska och planerar helgaktiviteter som innebär en massa utetid. Till helgen tänker jag för första gången på sisådär 15 år testa orientering. Sara skrev ju igår om att hon tror att orientering kommer att bli nästa trend och märkligt nog hade jag just varit och hämtat ut kartan för Naturpasset i Ursvik.

Naturpasset är Svenska Orienteringsförbundets satsning för att få fler att testa orientering. Orienteringsklubbar runt om i landet har placerat ut kontroller som sitter uppe under en viss period och så är det bara att hämta ut en karta och testa när det passar en själv och utan tidtagning. Bra initiativ tycker jag som tyckt att det verkat lite krångligt att behöva bege sig till en tävling bara för att få testa på orientering igen.

Eftersom jag älskar att springa i terräng och allra helst obanat så borde ju orientering passa mig. Så vi får väl se. På söndag sker premiären. Plus på utekontot kommer det ju att bli hursomhelst.

Tillsvidare bjuder jag på bilder från helgens löpning. Vore jag lika cool som Jonna så är det här jag skulle hålla mitt marathon.

Öliv

Ännu en helg i stugan. I paradiset. Kan inte få nog av livet på ön. Så
känns det i alla fall. Skulle gärna utsätta mig för experimentet att
se hur länge jag klarar att vara här utan att bli rastlös. Utan att
drabbas av lappsjuka. Länge skulle jag tro.

Det enkla livet och jag går väldigt väl ihop. Läsa, kettlebellpass på
tomten, lägga pussel, laga mat, min älskade familj, backintervaller,
hockey-vm, fika, morgonpromenader, kajak. Ingen plattång, inget smink,
mer eller mindre samma kläder varje dag. Ju enklare desto bättre.

Och då kan man ju undra över allt det här andra strävandet. Jobb,
karriär, fin lägenhet, fina kläder. Varför? Eller är det trots allt
kontrasten som gör det?

Skulle det räcka med gullviveängar, en sockerkaka då och då och lite
småsnack med grannarna? Kanske skulle jag bli skogstokig?

Säkert är i alla fall att jag behöver de här helgerna ibland av total
frånkoppling och minimalt med intryck. Utan måsten. Och jag är glad
att jag saknar den rastlösa genen. Att jag inte måste göra och
prestera hela tiden utan kan vara en ytterst lat person när jag vill.
Låta dagarna komma och gå. Och just det gör jag bäst på ön.